Otroligt löjligt!

Ibland kan jag tycka att min sociala rädsla känns otroligt löjlig. Jag vet ju att det inte är farligt - alla andra klarar det ju och överlever! Det är bara nåt jag har fått för mig i mitt huvud att det är farligt.

Undrar egentligen vart man fått det ifrån, jag kan ju tycka att det måste ha hänt nåt som jag glömt/förträngt som gjort att jag blivit rädd för att synas och höras. Men om jag ska bevisa att min teori stämmer så måste jag ju komma på vad som gett mig denna rädsla. Så det ska bli mitt lilla projekt ett tag framöver - Att lista alla tänkbara situationer som gett mig den sociala rädslan. Detta kan bli både intressant och väldigt svårt, eftersom jag ska försöka komma ihåg nåt jag förträngt. Tror inte heller jag kan fråga nån i familjen, för troligtvis har detta hänt när de inte varit med. En rolig idé vore ju att gå till en hypnotisör - helst skulle man filma allt.

Rapport - Stående uppgift 2

När jag började nya praktiken så blev det direkt att jag åt i lunchrummet tillsammans med de andra. Känns riktigt skönt att våga det nu. I början var jag inte där på heltid, så då blev det bara frukost. Men from denna vecka ska jag vara där längre, så då blir det även lunch. Idag var första dagen, kändes lite konstigt. Var såklart lite nervös, men det gick bra.

Notis: Kom att tänka på denna uppgift idag, hade totalt glömt att jag inte vågade det förut. Men nu här jag klarade det så bra, kan jag inte förstå varför jag tyckte det var så farligt innan.

Stående uppgift 2: Äta i lunchrummet

Det här kan kännas lite pinsamt, men har samtidigt varit ett stort problem för mig. På tidigare jobb har jag inte vågat äta i lunchrummet, har ingen aning om varför. Antar att det beror på att jag tänkt att alla ska kolla på mig när jag kommer in i rummet.

Inte för att träna

Var ett tag sen.. kanske en vecka eller nåt.. men har träffat P igen, så har utfört uppgift 5 en gång till.. och det kommer nog bli fler ggr.. :) Inte för att träna - utan för att jag vill! :)